Om den svenska modellen
Det svenska arbetsrättsliga systemet har gemensamma drag med motsvarande system i de övriga nordiska länderna, men skiljer sig från vad som gäller i övriga EES-länder. Skillnaden har att göra med den starka ställning som arbetsmarknads- organisationerna traditionellt har i Norden.
Omkring 70 procent av arbetstagarna i Sverige är organiserade i fackföreningar. Den stora anslutningen och frånvaron av bestämmelser i lag som begränsar organisationernas verksamhet bidrar till en hög grad av autonomi.
Reglering genom kollektivavtal
Det är arbetsmarknadens parter som svarar för lönebildningen och den sker i princip utan inblandning från statsmakternas sida. Tyngdpunkten i regleringen ligger i kollektivavtal som träffas mellan de verksamma organisationerna. Över 90 procent av arbetstagarna täcks av kollektivavtal.
Över 650 kollektivavtal
Förhandlingar om centrala kollektivavtal om lön och allmänna anställningsvillkor sker i huvudsak mellan arbetsmarknadens parter, genom förhandlingar mellan förbunden. Det finns över 100 sådana organisationer, drygt 60 fackförbund och drygt 50 organisationer för arbetsgivare. Tillsammans blir det över 100 avtalsslutande parter på den svenska arbetsmarknaden, som tecknar totalt över 650 kollektivavtal. Under avtalsperioden råder fredsplikt.
Få förlorade arbetsdagar p.g.a. konflikter
Vid en internationell jämförelse är konflikterna på arbetsmarknaden i Sverige få, oavsett om bedömningen grundas på antalet varsel, utbrutna stridsåtgärder eller förlorade arbetsdagar. Under tiden 2000–2009 varierade det totala antalet förlorade arbetsdagar p.g.a. arbetsmarknadskonflikter mellan 272 och 15 282, bortsett från år 2003 och 2008 då det översteg 600 000 respektive 100 000 p.g.a. omfattande konflikter på det kommunala området.
Vissa områden regleras i lag
Sverige har inte något system för allmängiltigförklaring av kollektivavtal. På vissa områden regleras anställningsvillkoren i lag. Det gäller exempelvis villkoren för arbetstid, semester och annan ledighet. Sådan lagstiftning är till stor del dispositiv på så sätt att den kan frångås genom avtal som ingås av arbetsmarknadens parter.
Kollektivavtalen är rättsligt bindande för de avtalsslutande organisationerna och deras medlemmar. Bundenheten gäller inom avtalets tillämpningsområde. En arbetsgivare har ett åtagande mot den avtalsslutande arbetstagarorganisationen att tillämpa avtalet gentemot sina arbetstagare.